Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och udde, som gav skydd, ifall det blev fara på
färde, och därifrån man även oväntat kunde rycka
fram och lamslå en mångfaldigt talrikare fiende.
Ja, därom var Karlsson fullt ense med sin gäst,
i skärgården var han överallt väl hemmastadd,
både vinter och sommar. Widings ord tycktes
honom som ett genljud av hans egna innersta
önskningar, som ett uttryck för de dunkla drifterna
i hans eget väsens okända djup, och försatte
honom därför i så stark stämning att hans
uppmärksamhet åter för en stund slappades och han
icke gav akt på vad den andra vidare sade. Han
tyckte sig ha fått ungdomskraften åter. — Ut! ut
till kamp och strid! sjöng blodet i hans ådror.
... Karlsson måste strax göra sig färdig ...
ingen tid fick gå förlorad ... de fliåste strax ge
sig i väg, nådde orden åter fram till hans
medvetande.
Han reste sig hastigt och skyndade till väggen,
där hans bössa hängde.
— Ja visst, ja, han var redo.
— Nej, naturligtvis behövde Karlsson tid till
att rusta ut sig för en sådan färd. Ingen kunde
ju veta, hur länge det räckte, innan han
återvände. Borta vid Ytterudden väntade männen.
Widing skulle i förväg skynda till stället, där de
rastade, och låta dem veta, att vägvisaren var
funnen. Sedan skulle Karlsson följa efter så fort
som möjligt. Natten var månljus och luften
mild. Männen voro försedda med
sparkstöttin-gar och skidor och även en båt hade de med sig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
