Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för den händelse att öppet vatten mötte dem.
Sedan de nu fått vila en stund, kunde färden
fortsättas under natten.
Karlsson godkände planen. Han skulle
oför-tövat följa efter, doktorn kunde gärna skynda
till udden i förväg.
Widing, som visste att Bergöaren var en
ordhål-lig man, tog skyndsamt ytterrocken på, tryckte
mössan ned över pannan och slängde geväret över
axeln. Allt detta utfördes på ett häftigt sätt, som
var slående olikt hans vanliga, något långsamma
rörelser. Då han därunder händelsevis vände
huvudet så att eldskenet från härden plötsligt skarpt
belyste anletsdragen, studsade Karlsson vid åsynen
av uttrycket i detta ansikte, såsom man ryggar
tillhaka vid ett oförmodat möte med något oväntat
och okänt... Men kanske var det bara eldens
flammande sken, som gav dragen denna ovanliga
skärpa och ögat denna fladdrande, stickande blick.
Widing hastade ut, men hejdades ett
ögonblick av att han i farstun mötte kvinnorna, som
återvände från lagården. Vid ljudet av fotsteg
stannade han och såg sig förvirrad omkring, som
om han sökt en utväg att undkomma någon
hotande fara. Då han emellertid såg, att det var
madam Karlsson och hennes döttrar, som kommo
i rad efter varandra uppför trappan med
mjölk-stävor i händerna, tycktes han lugna sig och
hälsade, men skyndade hastigt förbi dem utan att
inlåta sig i samspråk. Det föreföll som om marken
bränt under hans fötter.
Vägvisare — 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
