Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ro, innan allt hade blivit utsagt. Med honom
själv finge det sedan gå som det kunde, han hade
då kommit liksom utanför alltsammans.
Det föreföll som om översköterskan varit av
samma åsikt, beträffande nödvändigheten för henne
själv att få tala ut. Tankarna, som mannens
historia hade tvingat på henne, måste söka sig
uttryck i ord. Och hon visste, att hon kunde säga
dem till den unga flickan, som varit både
snabb-tänkt och modig under fasornas tid.
— Han var förfärligt dålig, upprepade hon. —
Men vad han sade, var redigt och klart, ehuru
han ibland måste göra långa uppehåll, då rösten
svek honom. Han nämnde först om att hans hem
låg långt ute i skärgården, Bergö var ställets namn,
sade han. Det är, kunde jag förstå, en sådan där
enslig ö, där människorna lever sitt liv för sig,
emedan det är långt till grannarna och långt till
kyrkan. Om vintern, innan isen riktigt har lagt
sig, eller på våren, innan den ännu hunnit gå bort,
kan man där ofta på flere veckor inte få några
underrättelser om vad som sker ute i världen.
Människorna på sådana ställen bär också spår av det
ensamma liv de för. De håller segt fast vid gamla
seder och vanor och åsikter, som en gång har
vunnit insteg hos dem, och de är mycket fast
övertygade om att deras mening är den enda rätta. De
är misstrogna och godtrogna på samma gång.
Deras misstroende riktar sig mot allt nytt i
allmänhet, men samtidigt har de en barnslig tillit
till andra människors hederlighet, därför att de
Vägvisare — 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
