Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
själva är hederliga. Jag känner dem, emedan
jag har växt upp ibland dem. Min far var präst i
en skärgårdsförsamling. Och kanske är det
därför att jag känner dem så bra, som Karlssons
öde har gått mig så djupt till hjärtat.
Då det röda upproret bröt ut, hade Bergöborna
en tid varit avskurna ifrån all samfärdsel med
fastlandet, såsom det mången gång händer, då
isen i skärgården varken bär eller brister. Ibland
hade visserligen obestämda rykten om det röda
skräckväldet nått ut till Bergö, men över huvud
taget hade man där inte mycke reda på det som
hände annstans. Och några röda skaror syntes
heller aldrig till därute.
En dag hade Karlsson likvisst beslutat att försöka
taga sig fram till kyrkbyn för att höra, vad som
skedde. Men innan han ännu hunnit sätta
sitt uppsåt i verket, överraskades han av ett
oväntat besök. Doktor Widing kom ut till Bergö.
Den lilla sjuksköterskan gav till ett rop av
överraskning:
— Doktor Widing! Han som togs in här på
sjukhuset och dog utan att ha återfått
medvetandet. Men han hade ju anslutit sig till de röda,
sades det och ...
— Ja, vänta, du får strax höra det, kom svaret
med starkt betonad ovilja, som betvang röstens
darrning.
— Karlsson hade lärt känna honom såsom en
rättrådig man, redan den tiden Widing som ung
student var med i kampen mot de olagliga ryska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
