Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Då måste jag be att få träffa fru Bengtson,
innan gnidningen börjar, säger Edla Karlsson
stillsamt och stiger upp. — Jag måste gå
genast igen.
— Å nej, så bråttom är det välan inte, tänker
jag. Först får vi naturligtvis bjuda på lite kaffe,
svarar Sofi, i det hon tar fram kaffekvarnen.
— Nej, nej, säger madam Karlsson och skakar
avvärjande på huvudet. — Jag får lov att skynda
mig och gå genast. Jag ville bara få säga farväl
■ till fru Bengtson.
Sofi kan inte förstå, vad meningen är med
att säga farväl, innan en har sagt goddag.
Men nu är det Sofis tur att bliva häpen, då
madam Karlsson svarar, att hon är på väg till
Amerika med sina döttrar. Innan hon reser,
måste hon få säga farväl till fru Bengtson, som
alltid har varit så god emot henne. Men hon
har också lovat Elin, att inte stanna längre borta.
Det är många svårigheter för den som reser nu för
tiden, har Elin sagt, och därför gäller det att gå
ombord i god tid.
Men Sofi måste få höra något mer om resan.
Det fanns inte så mycket att säga därom,
menade madam Karlsson. Elin reste tillbaka för
att gifta sig med en landsman, som hon hade
lärt känna, innan hon kom hem.
Och eftersom Karlsson var död och Gunnar
hade stupat, ville Elin, att modern och Karin skulle
följa med till Amerika. Gården var såld. En
ensam kvinna mäktade inte i dessa tider med att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
