Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sköta en sådan gård, och där hade varit skuld på
den också. Men tungt kändes det att låta den gå
till främmande människor, och mest sörjde hon över
att skiljas från kreaturen, som hon vårdat och sett
växa opp.
Rösten stockade sig i halsen på Edla Karlsson
och gjorde de sista orden nästan ohörbara.
Sofi försvann hastigt genom dörren till fru
Bengtsons rum och kom strax tillbaka med svaret,
att madam Karlsson bara skulle stiga in.
Det dröjde inte länge, innan fru Bengtson själv
åter följde ut sin gäst. Och bådas ögon voro
röd-kantade, då de till avsked ännu en gång varmt
tryckte varandras händer, innan dörren föll igen
efter den bortgående.
Då fru Wefverstedt trädde in, fann hon sin
patient rastlöst vandrande fram och åter i rummet.
Det syntes, att hon var mycket upprörd.
— Vid en skilsmässa, som blir ett farväl för
alltid, strömmar alla gamla minnen över oss,
utbrast fru Bengtson med darrande stämma.
Tänk, så många år jag har känt Edla Karlsson!
Hon kunde inte resa bort, utan att ta farväl av
mig, sade hon, därför att jag hade gett henne så
mycket.
— Men vad har jag väl gett henne? Ringa och
obetydligt har det varit. Vad värdefullt kan vi
svaga och bristfulla människor i själva verket ge
varandra?
Hon hade aldrig kunnat glömma, hur glad och
lycklig hon i ungdomsåren kände sig, då hon om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
