Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vi hade många lärjungar. Det stod ju vem
som helst fritt att komma.
Då Edla Karlsson i dag vid avskedet tackade
för att hon fick vara med, såg jag åter så tydligt
för mig de bruntjärade ekstockarna i solskenet ute
på den glittrande blåa fjärden, rodda av unga,
glada människor––– Ja, kanske var det inte all-
tid solsken, men då jag nu tänker tillbaka, minns
jag bara solskenet. Flere av dem som kom till oss,
gjorde det kanske bara därför, att det blev en
omväxling i vardagslivets enformighet. Men jag är
övertygad om att andra drevs av verklig
kunskaps-håg. Sommar efter sommar vände dessa troget
^ter och mången av dem lärde sig slutligen skriva
riktigt bra.
Inne i rummen fanns naturligtvis inte plats för
alla, som ville vara med. Men då vi bar ut borden
under de höga träden på gården och ställde bänkar
framför borden, så blev där gott utrymme för alla
som kom.
Undervisningen slutade sedan alltid med
gemensam sång. En av mina systrar, som var mycket
musikalisk och hade en stor, präktig röst, anförde
sången. Och när tonerna klingade därute under
de gröna träden, kunde vår sång höras vida
omkring. Hur blått var inte havet framför oss! Hur
genomskinligt klar sommarens luft, som omsvepte
oss! Hur unga och varma våra hjärtan! Hur
glödande av hänförelse våra känslor! Hur svingade
de sig inte med de välkända, kära sångernas toner
upp mot den oändliga rymden, där ingen gräns fanns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
