Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
söndagarna kom roende till Vita Villan. Ja, ack
ja, vi var unga den tiden.
Fru Bengtsons ansikte lystes upp av ett vackert
leende. — Vi var unga, mina systrar och jag, och
fulla av hänförelse och tro på kunskapens makt
att lyckliggöra och förklara livet. Vi trodde, att
ingenting så sorgligt eller dåligt kunde finnas att
inte kunskap och upplysning mäktade skaffa
det ur världen.
Vita Villan byggdes av min far till
sommarboning för familjen. Alltid, då vi flyttade dit
ut, lät vi säga till på öarna i omnejden, att vem
som bara ville på söndagseftermiddagarna komma
till Solstrand för att lära sig skriva och räkna,
var välkommen. Där fanns inte många skolor den
tiden. Skärgårdens folk måste oftast färdas lång
väg för att komma till sina skolor. Därför hade
också mången vuxen man och kvinna ute på öarna
aldrig gått i skola. Läsa hade de naturligtvis lärt
sig i hemmen som barn. Vid läsförhören prövades
ju läskunnigheten, och det gick därför inte an att
fuska, de visste alla, att där hölls sträng räfst,
då den gamla kyrkoherden själv kom ut. Han var
nog en man, som kunde både risa och rosa sina
för-samlingsbarn, då han fann det nödigt.
Men skrivkonsten var för de flesta ett
hemlighetsmakeri, som det blev ett vågsamt företag att
inlåta sig på. Jag minns ännu, hur rent av
rörande det var att se de styva, ovana fingrarnas
bemödanden att hålla rätt i pennan för att kunna
forma de konstiga bokstavstecknen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
