Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ord, hon uppfattade den måhända icke ens. För
innerligheten i hennes lifsuppfattning blef det
hufvud-saken, att man gick Guds vägar. Att hon funnit
Gustaf Ehrendt som en af arbetarna i vingården,
var för henne tillfylles. Fullföljande sin egen
tankegång, sade hon, att hvar och en finge ge efter måttet
af sin förmåga; gifvandet vore hufvudsaken i alla
fall.
Men åter motsade han henne bestämdt. Han
erkände inga nådegåfvor, hvarken för egen eller
andras del. Alla människor egde samma rätt till
hvad lifvet bjöd. Det de kunde eröfra i kampen för
tillvaron, blef deras andliga eller lekamliga
tillhörighet. Om människorna öfver hufvud taget kunde gifva
hvarandra något, var högst osäkert. Han för sin del
trodde det icke. Han tviflade likaledes på att man
genom undervisning kunde förändra de naturliga
anlagen hos en ärftligt belastad afkomma. Kunde
människor öfver hufvud taget uppfostras? Måste
icke hvar och en själf tillkämpa sig allt som egde
verkligt värde? Och måste icke hvarje framsteg
göras under oaflåtlig kamp mot andras viljor och
andras intressen? Nej, några nådegåfvor existerade
icke; allt hvad som kunde vinnas, var mödans
rättmätiga lön.
»Men välja måste vi i alla fall. Den goda
uppgiften att kämpa för måste vi själfva välja,» vidhöll
fröken Lindcrantz. »Eljes blir kampen
fördärfbrin-gande och tillintetgörande för oss själfva och andra.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
