Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag talar om den gamla sektern, min farfarsfar.
Om huru han byggde upp hemmet till en lugn fristad
för sig och sina efterkommande, när landet låg
här-jadt och förödt efter kriget. Om huru han var en
klok och beräknande man, som af sina barn fordrade
sträng sparsamhet och ovillkorlig lydnad och
underkastelse. — Ja, sparsamhet och lydnad äro visserligen
goda och nödvändiga ting, men allsmäktiga äro de
icke. Våra sträfvanden för ett land och ett folk måste
hvila på pelare af ännu ädlare metall.
Jag talar om den tappra, unga kaptenen från
1808, min farmorsfar, sådan jag minns honom af
bilden på väggen i salongen, klädd i de nyländska
dragonernas uniform. Jag säger, att han var mitt
tidigaste ideal, att tanken på honom, som stupade
i striden för sitt land, fyllde mitt gosshjärta med en
beundran utan gräns och hjältedrömmar utan tal.
Sedan har jag tagit fram och läst upp det bref,
som han en gång skref till sin bror, och som jag
fått af dig och alltid har ansett för en dyrbar skatt.
Ett rättesnöre för vår släkt, ett testamente till oss
alla, kallar jag det.
Där heter det ju, som du minns:
’Lifvets vägar äro mångahanda och många äro de
som vandra dem med tunga fjät. Men ingen känner
ännu kosan rätt, ingen känner ännu sig själf, innan
han handlar. Huru ömkliga blifva icke ofta våra
gärningar i bredd med våra tankar, och huru mycket
af det vi söka är icke annat än sken och bländverk!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
