Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Minns, att endast ur ditt eget bröst griper du tecknet,
som leder till seger och för dig öppnar portarna till
det utlofvade landet. Men akta dig att ställa din egen
vinning främst, akta dig att för din egen framgångs
skull svika pliktens stora, tysta maning i ditt härta!
Ty ve dem som af falsk omsorg om sin själs salighet
eller af omtanke för sin timliga bergning vika af från
pliktens väg! Blott den som eger sig själf, kan besitta
ett hem, ett land’ . . .
Sedan talar jag om min farfars bror, Carl Gustaf
Ehrendt, som för sin okufliga vetgirighet och sitt
begär efter upplysning försköts af sin stränga far
och gick i landsflykt. Han var lik den vårens fågel,
som kom för tidigt med sång och budskap om vårens
härlighet, men själf blef ett offer för kölden. Sådana
finnas i mången släkthistoria.
Jag talar om min farmor, fru Ulrika, huru hon
med trofasta händer vårdade elden på det gamla
hemmets härd till ljus och värme för nya släkten
och till en renande offerflamma för dem som gingo
vilse på lifvets okända, mörka stigar. Så blef det
gamla hemmet jordmånen, ur hvilken den stolta
ärekänsla växte upp, som förmådde offra egen fördel
och egen trygghet för det rättas skull. — Nu sist
har jag talat om min far, huru han trädde upp för
att manligt värna vårt stora hem, vårt land.
Barnen äro ännu små, kanske förstå de icke allt,
men mycket förstå de redan. För mig själf blir det
allt så lefvande, medan jåg sitter och talar därom. Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
