Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han sade, att det en gång var en gammal man,
som trött och sorgsen hade kommit ut till sitt hem på
landet. Han och alla andra redliga män och kvinnor
sörjde djupt, öfver att ofärd och tunga, svåra tider
hade brutit in öfver det land, där de bodde. En mäktig
fiende stod i begrepp att kasta sig öfver landet, som
var deras stora hem, och förstöra, hvad folket där
under många århundraden i släktled efter släktled
byggt upp.
Men sorgen försvagar den människa, som
öfver-lämnar sig däråt, och gör henne sjuk och oduglig
till arbete. Det hade också den gamla mannen erfarit,
när han grubblade öfver sitt lands öde. Han hade
känt sig så trött och kraftlös.
Men då hände det, att en skara skolbarn kom
med sin lärarinna i spetsen och sjöng in nytt hopp,
nytt mod och ny förtröstan i hans hjärta. Han
kände åter sin kraft vakna vid tanken på att lika
litet som någon enskild stämma kunde urskiljas,
när barnen sjöngo tillsammans, och alla röster
förenade läto sången svälla fram vacker och fulltonig,
lika Htet mäktade någon enskild människa försvara
ett helt land. Men om alla sammanslöto sig till att
göra det bästa de förmådde, kunde många tillsammans
uträtta mycket.
Och i en sådan sammanslutning kunde också
barnen vara med. Ingen finge anse sig för ringa eller
för liten för att göra det som var rätt. De skulle
aldrig i sina tankar eller sina handlingar gilla eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
