Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för sin egen fördels skull göra något, som rösten i
deras inre sade dem vara orätt. På det viset skulle de
växa upp till goda och nyttiga människor, som
förmådde tjäna och värna sitt fädernesland. —
När talet var slut, inträdde där ljudlös tystnad.
Ordets makt hade gifvit betydelse åt barnens sång
och kastat glans däröfver, liksom solen nyss med
sina strålar förgyllde den lilla skaran och plånade
ut ringhetens märken. Då den gamla mannen talade
om fäderneslandet, begrepo äfven de små barnen,
att det var något högt och heligt. Och lärarinnan
förstod, att på henne hvilade ett stort ansvar för
framtiden och att hon höll en del af fäderneslandets
öde i sin hand.
Sedan tågade den lilla skaran med lärarinnan i
spetsen åter bort i den ljusa kvällen. På vägen, som
slingrade sig mellan de ljusgröna fälten och krökte
sig genom den nylöfvade hagen, syntes barnen och
försvunno och syntes åter, tills de för ögat slutligen
tycktes gå in i landskapet, sammansmälta med den
bygd, till hvilken de hörde och med hvilken de
bildade ett olösligt, ett oförstörbart helt.
Så länge de kunde skönjas, följde senatorn med
blicken deras vandring. När hans dotter kom fram
och stängde fönstret med en orolig påminnelse om att
aftonluften var skadlig, hörde hon honom halfhögt
upprepa: »Låtom oss söka flitigare, låtom oss icke
misströsta!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
