Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gymnasieminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kalas, anställdt af en prest, måste jag leda mer än en lärare
till sin husdörr och en — den mest vördade — i sin säng.
För att få »liberté» i »Ringaskolan», hade vi, som sutto i
nederringen, nödgats göra ett kalas för »öfringarne», och
detta bestod i några kannor brännvin. Då söp Dahlstedt
första gången, blef sjuk och förbannade den, som tvingat
honom därtill. Han gick sedan under på den begärelsen.
Denna själfuppfrätning var mig vedervärdig.1 Jag tyckte ej
att här fanns så mycket förstånd hos mig eller andra, att
man behöfde hafva för sed att tidtals suspendera det.
Därför önskade jag få mina vänner alldeles från bruket.
Orden: »allt bruk af spirituösa drycker, som ej gagna hälsan
och som kunna genom vanan bli fördärfliga», dikterade
tillfälligtvis i en 18-årig ynglings uppsats, antyda ju »det
rena förnuftet» och ingen fanatism. Hvar och en afsade
detta bruk »för sig själf, utan att betunga en annans
samvete». 1820 den 15 Mars sammanträdde sista gången det
lilla — om man så vill — nykterhetssällskapet på Växiö
gymnasium; då bestod det af 10 personer.
Bland dessa 10 ha alla blifvit prester, utom I. D. Ståhl
— en älsklig, from yngling, som dog innan han lämnat
gymnasium; en har som kyrkoherde blifvit drinkare och
därpå gått i många, ja, alla hänseenden förlorad. Han
1 Domkapitlet ansåg väl omöjligt att något uträtta med
användande af sina laga former, då opinionen var så obruten.
Åtminstone anlitades de formerna ytterst sällan. Nästan hvaije aftonsång
måste vi studerande — skratta i aftonsången åt en drucken
dom-kapellan, som gjorde löjliga kroppsställningar och sade
besynnerligheter; under veckan sågo vi honom gå på domkyrkogården med
ned-kafvade strumpor i röda tofflor, ofta ganska ruskig. En lektor hörde till
hans supsällskap. Biskopinnan, apotekerskan och en krögerska
Ahl-gren sades gå samman och i ett finkelrus »idealisera» sin tråkiga
värld. Ej såg jag dem därunder, men nog hörde jag år efter annat
beskrifvas, huru de hade sina fester, och då jag såg biskopinnan gå
hem om aftonen, tviflade jag ej alltid. Att se en full präst slåss bland
bönder på en marknad — t. ex. I. P. Collén på Hvetlanda
marknadsplats — gaf blott en anekdot för dagen. En C. W. Thellanders biografi
kunde ej skrifvas utom i ett polisprotokoll.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
