- Project Runeberg -  Peter Wieselgren : En lefnadsteckning /
42

(1900) [MARC] Author: Sigfrid Wieselgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gymnasieminnen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

skulle — trogen prosten Cedergrens »rätta» lära — supa
»för att bevisa trons frihet», sedan han gjort bekantskap
med en skola, som skulle förena gudsfruktan och brännvin,
för att undgå nykterhetsfiendernas fiendskap eller hvad som
månde förfört dem till denna mixtura in confusa. Denne
arme, hans namn var Samuel Lyckberg, var dock föremål
för mångas omvårdnad. De öfriga ha alla blifvit
glädjeämnen. , Björkman, Alander, Rodhe, Ekbom och Slettengren
äro förut omnämda. N. Lindgren är teol. professor, Pr. &
P. i Veckelsång och Otto Fr. Tullberg, L. L. O. O. prof. i
Uppsala. Den yngste, som då slöt sig intill mig, var A.
Yman; näst efter Chr. Rodhe blef han informator för grefve
Henning Hamilton. Alla ha förblifvit fasta
nykterhetsvän-ner. Yman dog som magister primus från Upsala i
Bo-logna, dit han fått resa på Konung Oscars bekostnad.

1819—30 tog dock nykterhetens angelägenhet ej min
särskilda uppmärksamhet i anspråk. Det skedde först,
sedan jag blifvit landtpastor, ehuru jag, då tillfälle var, både
muntligen och skriftligen uttalade min öfvertygelse. I tryck
skedde det redan 1819 eller 1820, då en ung bonde Elias
Lilja från Sunnerbo måste sträcka sitt hufvud under
bö-delsyxan för ett rus, hvarunder han i hettan, retad af sin
hustrus förmaningar, mördade henne och angaf sig själf,
sedan han vaknat ur ruset. Den mannens öde och
karaktär gjorde på mig djupt intryck, sedan jag en gång sett
den rörande unge och sköne mannen sitta uppklifven i ett
fönster i Växiö arrest, läsande i en bok. Jag gick sedan
ofta den gatan och stannade utanför hans fönster, alltid
växlande blickar med honom, ofta ord.

Tanken att den starka Gudsskapelsen, hans lekamen,
skulle våldsamt beröfvas lifvet af staten, då mannen blifvit
nykter, därför att karlen i fyllan mördat sin begråtna maka
och barnen därigenom äfven bli faderlösa, oaktadt här
predikas med så god grund i skriften, att Kristi blod en resa
utgjutet gjort onödigt annat offerblods utgjutning, förde
mig redan då in på läran om dödsstraffets onödighet ui

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:40:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wieselgren/0052.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free