- Project Runeberg -  Peter Wieselgren : En lefnadsteckning /
229

(1900) [MARC] Author: Sigfrid Wieselgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nykterhetsreformatorn

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ordets makt »genom sin kraftiga vältalighet så, att flere
kände sig frestade att genom bravorop gifva luft åt sia
hänryckning». Den 7 Juli talade W. i Hedvigs kyrka i
Norrköping; föredraget utmärktes af »rika bilder, sköna
öfvergångar, styrka i språket, slående liknelser och
kristendomens milda allvar.»

Vid årsmötet i Kalmar den 3 och 4 Juli 1844 var W.
icke med, likasom heller icke vid 1845 års Jönköpingsmöte
om något sådant det året ägde rum. Men vid de nordiska
nykterhetsföreningarnas, af Svenska Nykterhetssällskapet den
15—17 Juni 1846 i Stockholm anordnade möte fick han
icke saknas; på sällskapets särskilda begäran åtog han sig
att komma dit samt att å olika platser under vägen hålla
nykterhetstal såsom sällskapets ombud, hvars resekostnader
sällskapet därför ock ville gälda. Redan dagen före
mötets öppnande talade han vid aftonsången i Stockholms
Storkyrka i nykterhetssaken; och om hans eldande och
betydelsefulla roll vid själfva mötet bär än i dag dess
protokoll vittne. Under första mötesdagens förhandlingar, hvilka

— likasom ock andra dagens — af konungen åhördes,
uppstod en skarp tvist om brännvinet skulle kunna förklaras
vara ett gift eller endast giftigt; och i denna fråga intogo
bland andra de två tillstädesvarande norrmännen,
kyrkoherden v. Sundt och kandidaten Andresen, motsatta
ståndpunkter, därvid de med rätt mycken häftighet försvarade hvar
sin. W. uppträdde i frågan två gånger under försök att
medla dem emellan och han slöt sitt senare anförande med
att tacka Gud att han hade två händer, så att han kunde
räcka en till hvar af de båda ädla stridsmännen. »Må vi»,
utbrast han, »eniga i sak, fria i sätt, arbeta för samma stora
mål!» Huru varmt han påverkade sinnena torde intygas
däraf att, såsom Aftonbladet för den 15 Juni berättar, hans
första anförande, »hvilket utmärktes af denne talares
vanliga inspiration, framkallade bravorop af sällskapet»; men
ordföranden fann sig häraf föranlåten »att begagna sin klubba
och erinra ledamöterna, att det enligt stadgarna icke vore

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:40:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wieselgren/0243.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free