Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Riksdagsgalleri 1886-1889 - Louis De Geer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
om ock 1867 »för skams skull» antagen, när försvarsfrågan
kommit till tals och berört grundskatternas hufvuddel,
indelningsverket för här och flotta? Nu vet man ock, hur
åsigterna i försvarsfrågan skiftat och år efter år tagit nya
former, hvarje gång med anspråk att vara de enda riktiga. Och
då krigsministrarne visat åt indelningsverk, värfvad stam
med beväring, fullständig värnepligtsarmé o. s. v. år efter
annat, utan fasthet, utan uthållighet – hur vill man då fordra
af en statsminister att häri vara framsyntare eller ihålligare
än de?
Det är derför ingalunda visst, att det legat inom möjlighetens
gräns för De Geer att forma vår utveckling i kammarriksdagstiden
väsentligt annorlunda, än den nu ter sig förhäfden. Men han har
med osviklig lojalitet trädt inom det nya skranket och ädelt
tornerat, äfven när han icke mötts med ädla stötar.
Att hans håg ej låg åt nya strider, morgondagen efter den bittra
reformstriden, har han sjelf erkänt i offentliggjorda anteckningar
om sitt politiska lif under den nya riksdagsordningens tid. Om han
trodde, att den första riksdagen skulle nöja sig med att vara en
»organisationsriksdag» i rent formel bemärkelse, misstog han sig
visserligen, men han mötte manligt den organisation, som utvecklat
sig. Invald af Stockholms stadsfullmäktige i riksdagens Första
kammare har han både som representant och regeringsmedlem deltagit
i dess förhandlingar och med jemnmod burit motståndarnes hugg. Och
när han fann sig ej mer kunna verka för de påträngande reformerna,
nedsteg han från taburetten.
Hans märkligaste debatter från statsrådsbänken i den nya
riksdagens början röra sig om handels- och sjöfartsfonden
(1868 och 1869) samt om anslaget till härens vapenöfningar
(1869). I den förra frågan stod han fast emot Andra kammarens
anspråk på dispositionsrätt öfver medel, som af föregående
riksdagar lemnats till regeringens fria disposition, men,
när han häri segrat, skyndade han att föreslå afskaffandet
af anslaget till den af K. M:t disponerade fonden, i stället
öfverlåtande åt riksdagen att förse de vigtigare af de
med anslaget fylda behof ven» Då var det i Första kammaren,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
