Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- I. Riksdagsgalleri 1886-1889
- Carl Ifvarsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
heller. Den som sutit i statsutskottet ett par årtionden och
derunder på anslagens vara eller icke vara egt så stort
inflytande, som Carl Ifvarsson, har nog fått se menniskor både
ödmjuka och vreda. Sparsam, men icke otillgänglig för skäl,
har Carl Ifvarsson sällan sett Andra kammaren bevilja en
utgift, den han motsatt sig. Men hans ledareroll är föröfrigt
inskränkt till kampen för enighet, som han säger: striden för
grundskatters och indelningsverks m. fl. bördors aflyftande
från den oprivilegierade jorden, som den i allmänhet kallas.
* *
*
Att vår indelta armé, äfven med tillägg af den värfvade
och af den föga öfvade beväringen, icke erbjuder landet ett
tillräckligt starkt försvar, derom har verkligen talats vid
riksdagarne i ett par mansåldrar.
Men hur förstärkningen skall ske är en ständigt vexlande
fråga, som dock i alla sina former kraft ökad beväringsöfning
och ökad penningeutgift. Under de sista 25 åren hafva
försvarskomitéer och förslag till ny härordning, ny beväringslag o. s. v.
ytterst sällan saknats. Att vi fortfarande kunna i lugn
omtala detta, är en stor lycka; en ännu större, att vi alltjemt kunna
gå på med »friskt mod» att debattera gränserna för »det
minsta möjliga». Att »rättvisa och billighet» fordra aflyftande
af »jordens bördor» för vinnande af endrägt i nationen, den
satsen har trängt igenom; men att rättvisa och billighet mot de
värnpligtige fordra, att de erhålla tillräcklig öfning för
krigsyrket, då de nu en gång af lagen tvingas att vara
fosterlandets försvarare, den satsen har icke trängt igenom. Och hvad
särskildt angår Carl Ifvarsson, har han så föga sinne för den
satsen, att han ej ens tyckes fatta, att det är en fosterländsk
pligt, som bjuder landets ungdom att egna någon tid åt
krigaryrkets inlärande; han betraktar beväringsynglingarne som
legohjon åt »den allmänhet», som på dem ställer en
lagtvungen fordran, och som derför äfven bör betala dem dagspenning.
Något annat än en skattefråga, tyckes försvarsfrågan ännu
aldrig hafva varit för Carl Ifvarssons uppfattning, och
dertill en temligen öfverflödig beskattning.
Men då »rättvisa och billighet» för »uppnående af enighet»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 14:40:20 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/wiesminn/0039.html