Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Riksdagsgalleri 1886-1889 - Olof Wijk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vid tullförhöjningar ställa så till, att »staten blefve
hälftenbrukare med enskilda industriella anläggningar», utan ville
hellre låta tullförhöjning, om den nödvändigt erfordrades,
»drabba sådana artiklar, från hvilka tullinkomsten odelad
tillfaller statskassan». Detta gjorde honom naturligtvis icke väl
sedd af kammarens protektionister.
När Wijk, efter grefve Posses uppstigande till
statsministertaburetten, kallades att efterträda honom på talmansstolen,
helsades denna senares utnämning måhända med mera bifall
än den förra. Posse hade varit en skicklig talman. Men
Wijk, redan stark i formerna, gaf honom icke efter i deras
säkra handhafvande. Hans välvilja, lika mot alla, liksom
hans oväld, har alltjemt befäst förtroendet och tillgifvenheten
mellan talmannen Wijk och Andra kammaren, och till och
med den konflikt, som 1884 uppstod mellan talmannen och
kammarmajoriteten, rubbade icke det vänliga förhållandet.
Det var nämligen i maj 1884 landtmannapartiets plan att
drifva den då föreliggande frågan örn afskrifning af
grundskatter och indelningsverk till afgörande genom gemensam
votering, en plan, som statutskottets majoritet omfattat och
för hvilken stöd söktes i regeringsformens ord, med frånseende
af riksdagsordningens. Men den strandade på Wijks vägran
att framställa proposition å bifall till statsutskottets
voteringsproposition. Första kammaren afslog den och sjelfva Carl
Ifvarsson ville ej drifva saken till ett vad mot Andra kammarens
talman till riksdagens konstitutionsutskott. Lugnet vek icke
ett ögonblick från förhandlingarna, och när ålderspresidenten
få dagar derefter frambar kammarens afskedshelsning till den
afgående talmannen, försäkrade han, att kammarens ledamöter
för kommande slägten skulle bära vittne om »gentlemannen
på talmansstolen».
Då lemnade Thyselius statsministerembetet, och det var
»en offentlig hemlighet» att konungen erbjudit Andra
kammarens talman att öfvertaga det höga värfvet. Framstående
män inom kammarmajoriteten hördes yttra, att de gerna
skulle se Wijk ingå uti rådkammaren; men Wijk ingick ej i
regeringen; statsrådet Themptander blef statsminister, och
Wijk fick vid 1885 års riksdag med klubban fästa det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
