- Project Runeberg -  Bilder och minnen /
251

(1889) [MARC] Author: Harald Wieselgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Minnesbilder - Axel Oxenstierna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Axel Oxenstierna. 251

att snabbare slut på kriget vunnits om konungen efter segern
vid Leipzig gått på Wien.

Oxenstierna sattes nu i spetsen för den svenska
administrationen af kurfurstendömet Mainz med kringliggande
landsdelar - hans egenhändigt undertecknade och med
Oxenstierne-vapnet beseglade instruktion för landets regering finnes
ännu - och erhöll både politiskt och militäriskt öfverbefäl
vid Rhen. Derifrån kallades han till konungens undsättning
vid Nurnberg. Äfven nu ogillade han Gustaf Adolfs
fält-tågsplan. då han erfor att den gälde Sachsen. Konungen
hörde hans skäl, men följde sina egna. I Arnstadt vid Gera
skildes de åt. Aldrig hade skilsmessan varit så svår. Onda
aningar fördystrade kanslerns själ. Men Gustaf var lika
förtroendefull som alltid. »I kunnen sjelf formera er
instruktion» (för underhandlingarna med Wallenstein), skref
konungen kort före Liitzen-slaget. Och verlden visste att kanslern
var konungens andra jag.

Till lycka för Sverige, för Europa, var han också man
att stå till krafvet, när döden på slagfältet skördat den store
konungen. I Hanau fick han sorgeposten den 11 november 1632.

»Nu - säger Schiller - nu börjades den mest lysande
perioden i Oxenstiernas lefnad; men den lyckligaste gick
till ända.»

Det fasta sinne, den starka hand, med hvilken
Oxenstierna nu tog ärendenas ledning, så krigs- som civila saker,
nedslog förstämdhet och klenmodighet så i det svenska
rådet som hos de tyska bundsförvandterna. Till Sverige sände
han den regeringsform, han på konungens befallning uppsatt,
och en mästerlig instruktion hur alla ärender skulle tagas
före. I Frankfurt, i Dresden, i Berlin förhandlade han om
sammanslutning för verkets fortsättande till en god utgång.
Som ledamot af förmyndareregeringen öfver Sverige erhöll
han full kunglig makt i Tyskland så långt svenskt välde
räckte. I Heilbronn höll han möte med ständerna i de fyra
evangeliska kretsarne (Franken, Schwaben och båda
Rhenkret-seirne), af hvilka ban förklarades för det evangeliska förbuu-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:40:20 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wiesminn/0251.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free