Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Minnesbilder - Carolus Linnæus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
landtmarskalk vid den pågående riksdagen, sålunda det
herskande riksdagspartiets främste man och det regerande sekreta
utskottets ordförande. Tessin erinrade sig mannens namn
ur någon utländsk journal, blef ifrig att visa drottningen sin
beredvillighet i en sak, som låg så långt ifrån de politiska
frågorna, och kallar Linnæus till sig. Tessins store
motståndare, riksrådet Gustaf Bonde, hade visserligen såsom
præses illustris i Upsala vetenskapssocietet i oktober 1738
deltagit i den hyllning åt Linnæus, som låg i enhälligt val till
ledamot af detta samfund, i hvars handlingar de första
profven af hans botaniska och zoologiska system blifvit
offentliggjorda (1732, 35, 36), men detta kunde icke sätta någon
partifärg hvarken på Linnæus eller societeten. Nu deremot,
då Tessins mäktiga gunst med ens ändrade Linnæus’ lycka,
nu gåfvo de slagna »mössorna» partifärg åt Tessins klara blick:
sedan Landtmarskalken inbjudit Linnæus till fritt bord och
bostad i det dråpliga Tessinska huset och Linnæus
härigenom kommit på modet som praktikus, fick han öknamnet
»hattarnes arkiater». Detta bekymrade honom emellertid
föga, ty full medvind förde nu hans farkost framåt, så att
han på sommaren 1739 gifte sig, öfvertygad om möjligheten
att i Stockholm slå sig ut som praktiserande läkare. Tessin
hade derjemte skaffat honom en tjenst som läkare vid flottan
och ett anslag för hållande af offentliga föreläsningar å
riddarhuset, i »auditorium illustre», om sommaren i botanik,
om vintern i mineralogi.
Under den vidriga begynnelsen af sitt Stockholmslif hade
Linnæus gjort bekantskap med en ganska märklig person,
en sjelflärd, som utan spår af tidens latinska bildning slagit
sig fram till en ansedd ställning och som närmast före
Linnæus innehaft anslaget för populära föreläsningar i
hufvudstaden. Det var smedsonen Mårten Triewald, bekant för sina
»eldmaskiner», sina processer med delegarne i Danemora och
sin väldiga energi. Nu hade han blifvit kapten i fortifikationen.
Han var medlem af den upsalensiska Vetenskapssocieteten,
men dess handlingar trycktes på latin och han fann
dem derför sakna praktisk betydelse för den svenska
bildningen. En anstalt, som tog till mål att låta vetenskapen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
