Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Minnesbilder - August Blanche
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I dessa täcka bilder ur verkligheten nådde Blanches vittra
författarskap sin högsta blomstring. De äro ännu i dag en
kär läsning inom de mest olika bildningsgrader, alla kunna
intresseras — och värmas. Värmas, det är just hufvudsaken
hos Blanche. Han lemnar aldrig åskådaren af en tafla kall
inför dess handling. Och så berättar han så enkelt, så klart.
Utan litteraturvana tränger man igenom hans berättelse, och
ju större beläsenhet, man för med sig till Blanches taflor ur
lifvet, desto bättre inser man deras sällsynta egenskaper.
Blanches nya samhällsställning som husegare förde
honom snart in i det politiska lifvet, sedan husegare i stad fått
inträde i borgarståndet. Nu kunde det frisinnade Stockholm
ge luft åt sina känslor för Blanche annorlunda än med tal
vid skålar. Från 1859 till sin död 1868 var Blanche Stockholms
riksdagsman, först i borgarståndet sedan i Andra kammaren.
Politiskt kännande och tänkande var Blanche ifrån yngre
år, det sammanhängde med hans allmänt menskliga
uppfattning. Medkänslan för de små, för de ringa, hade skapat hans
politiska ståndpunkt, så väl som hans literära. Deras vän
var han i riksdagen, som i folkmötet, på scenen, som i
romanen och i verklighetsskizzen. Åter igen barndomsminnena,
det fattiga barnets minnen, som skapat mannen.
Men det hörde icke till Blanches personlighet att verka
som en i egentlig mening politisk arbetare för utvecklingen.
Detta arbete egnade han deremot sin varmaste sympati och
understödde det vid afgörande tillfällen med sitt kraftiga ord.
När slaget skulle stå, då var han gerna med, då glödde hans
ord och hans öga, och med slagord vann han ofta segrar, der
aldrig bevis räckt till.
I kretsen af sina vänner stod Blanche om möjligt ännu
närmare stockholmsidealet, än som skriftställare. Han lyste
och blänkte, utan att tynga, han var centrum i kretsen utan
att känna sig vara det, ännu mindre yrka derpå. Hans eget
lätta ord lättade orden för andra och mången eljest fåordig fick
mål i mun, ty hans tankar rörde sig lättare i denna
tankeatmosfer. Och, högst af allt, infall och omdömen voro aldrig
elaka. Det goda hjertat låg aldrig under för det goda hufvudet.
Blanche blef tidigt populär i Stockholm, snart äfven i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
