Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Minnesbilder - Herr Hugos Akademi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Herr Hugos Akademi. 337
ladelphia. Den långa resan på flodångaren kostade Gustavi
fyra och en half dollars - ehuru den räckte i treveckor! Ofta
hade pinsam köld hindrat den gamles sömn; men den
uppfriskande kaffetåren på morgonen behöfde han ej sakna, tack
vara en texansk familj, som gjorde resan samtidigt och lät
den vänlige gamle dela sin matsäck. Framkommen till
Philadelphia undvek Gustavi så vidt görligt den tyska
befolkningen, som han fått nog af i Neu Braunfels, och höll sig
till den engelska, som i synnerhet i början egde hans tycke.
I Philadelphia trifdes han genast väl. - Här hade han också
sitt hufvudqvarter under hela återstoden af sin
Amerikavistelse, så vida denna af hans bevarade bref är oss beJcant. Väl
företog han under årens lopp emellanåt Utflygter till Boston
åt norr, till Baltimore och Washington i söder, som det vill
synas affärsresor, och han var tidtals bosatt i den lilla staden
Burlington midt emot Philadelphia, på andra stranden af
Delavare. Men i Philadelphias bibliotek hade han sin kära
och ofta begagnade studerkammare och af Philadelphias press
och boktryckerier merändels sin utkomst. Efter några
månader i Philadelphia skildrar han på följande sätt sin egen person:
»En annan skulle väl i min besynnerliga ställning vara
förtviflad. Hvad mig beträffar, går genom hela mitt väsen
en fin melankolisk skuggning vid minnet af er (familjen) och
tankarne på Sverige, men denna schattering faller för öfrigt
på det muntraste humör och ett lefnadsmod, hvarförutan jag
också ej en enda dag skulle kunna existera eller slå mig ut.
Såsom min barndom och ungdom nu mycket lifligt stå för
.mitt minne, känner jag inom mig för närvarande alldeles
samma sentiment i själen, som då jag var nitton år - och
jag är dock så gammal, så gammal-gammal, att jag är den
äldsta af nästan alla nu lefvande, dem jag personligen
känner. När jag for till Upsala för att studera på
magister-.graden var jag också ungefär nitton år; nu far jag som
student ut i hela verlden, kanske blir jag nu ock åter magister
i denna större mening.»
Alldeles som för »graden» i Upsala, men med vida
större omfattning slog sig också den »nittonårige» gamle på
studier i Philadelphia. Allt som fans att studera på biblio-
Bilder och Minnen. 22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
