Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Dödsrunor - Hans Kristian Andersen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hans Kristian Andersen. 405
som balettelev, som sångelev vid teatern. Men - som
Oehlenschläger skref om honom ett årtionde senare - »allerede som
et uopdraget barn, aldeles blottet for kundskaber, viste han
et besynderligt talent til rytmisk ät udtrykke sig i
modersmålet, med lethed og levende; han kunde digte flydende,
velklingende vers, förend han kunde lese og skrive».
Välvilliga personer sammansköto åt honom penningar och gåfvo
honom någon undervisning. Främst bland hans mecenater
bör nämnas geheimekonferensrådet Jonas Collin, en
framstående man inom embetsverlden och en utmärkt ädel
menniska, i hvars hem Andersen småningom fick så godt som
ett eget hem. Genom Collin fick han af kung Fredrik VI
underhåll och friplats vid Slagelse’ skola, hvarifrån han
förflyttades till Helsingör med rektorn, som dit fick transport.
Men då Collin fick veta, att rektorn ej förstod handleda det
underliga naturbarnet, tog han honörn tillbaka till
Kjöbenhavn, der Andersen efter enskild undervisning blef student
1828 och 1829 tog »anden examen».
Nu skulle »digterlivet» börja för allvar - dikter, skrifna
i skolan, läsas än i de senare samlingarna. Hans första skrift,
»Fodreise fra Holmens Canal», som var parodiskt hållen,
gjorde god lycka, men kritiken högg sig fast på skriffel och
oriktiga ordformer. Värre gick det hans vådeviller och
dikter inför den estetisk-gramatiska tribunalen, men publiken
tycktes vara mindre hård än kritiken. Han gaf sig på resor
i Danmark 1830 och i Tyskland 1831 och utgaf
reseskildringar - det är i »Skyggebilleder af en Reise till Harzen og det
Sachsiske Schweiz» (1831), som hans första »eventyr»
förekommer. Så skref han en »trylleopera» med musik af
Hart-mann, bearbetade romaner af Walter Scott till operatexter
för andra komponister och utgaf en diktsamling kallad »årets
tolv måneder», den han tillegnade kung Fredrik. Kritiken
slog honom hårda slag, men hans gynnare öfvergåfvo honom
ej och till dessa hörde kungen. Så fick Andersen 1833 ett
reseanslag, kunde beresa Tyskland, Frankrike och Italien,
hemsände ett synnerligen svagt drama (Havfruen) - men
utgaf vid sin hemkomst Improvisatoren och första häftet af
Eventyr fortalte for Börn (båda 1835), och hade alltså vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
