Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Dödsrunor - Paul Genberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Paul Genberg. 413
svarade erkebiskopen, »ännu är ej svenska kyrkan så sjuk,
att hon behöfver en läkare.» - »Nå, Thomander då?» -
Intet svar, men uttrycksfull mimik. - »Men han är ju ett
snille!» - »Lucifer var ock ett snille.» - »Nå, än Genberg?»
»Ers majestät, af tre onda ting väljer man heldöt det minst
onda.» Så kallades Genberg.
Anekdotens värde som historisk interiör må vi lemna
derhän, säkert är, att den sant tecknar situationen. Ehuru
Genberg först efter inhemtande af biskoparnas tanka vågade
mottaga konungens kallelse, är det nogsamt kändt, att han
under sin statsrådstid aldrig stod synnerligen väl med
presterna, ett förhållande som i sin mön bidrager till
förklaringen af de få resultaten i reformväg af Genbergs fyraåriga
statsrådsverksamhet. Hufvudorsaken torde dock ligga i
konungens egen ringa benägenhet att »sätta yxan till roten».
När härtill kommer, att ett statsråd på den tiden var den
gamla regimens både statssekreterare, statsråd och »allmänna
ärendens beredning» och alltså, helst med Genbergs
samvets-grannhet, stod i fara för öfveransträngning endast och
allenast genom handläggning af de löpande ärendena, torde de
fyra årens relativa resultatlöshet för den allmänna
utvecklingen ej böra väcka stor undran. Äfven å helsans vägnar
var Genberg, ehuru ännu en ung man, föga egnad till ett
så rastlöst arbete, som det, han sjelf ålade sig i sin höga
embetsställning. Nog af, vi behöfva ej söka orsaken till hans
afgång ur konseljen i någon brytning med den herrskande
viljan; kanske snarare i en missräkning på den egna
kraftens uthållighet för de små och tillräcklighet för de stora
frågorna.
Få veckor efter april-konseljens bildande afläts kongl.
maj:ts proposition till rikets ständer om en ny
representation, och i denna har ock Genberg sin del af arbetet och
ansvaret. Detta skulle vara den nya konseljens »lifsfråga»,
men då afgörandets dag under det följande riksmötet
nalkades, var regeringen minst sagdt liknöjd och frågan föll, men
ej ministären. Inom Genbergs eget departement förelågo
vigtiga frågor: religionsfrihetens utveckling till motsvarighet mot
regeringsformens bud, var en; ännu mera efterlängtad var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>