Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Dödsrunor - Hampus Kristofer Tullberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hampus Kristofer Tullberg. 419
specimina insändts till Norbergs bedömande, skref denne, att
Tullbergs »Elementale Syriacum» -en liten syrisk formlära
- klart framstälde sitt ämne och hedrade författaren.
Professuren hade Tullberg redan under en del af samma termin
(1824) fått förestå, men hvarken han eller någon af de
egentliga orientalisterna bland de sökande blef utnämnd. Den
nye professorn, som ingalunda då gjort sig känd som
orientalist och icke heller någonsin arbetade sig upp öfver det
elementära i det vetenskapliga fack, hvars målsman vid
lärosätet han skulle vara, installerades med ett program af
rektor, hvari denne önskar, att den nyutnämnde »så måtte fylla
sitt värf, att hvarken konungen måtte ångra att han befallt
honom åtaga sig det, eller han sjelf blygas, att han lydt
befallningen». Tullberg blef väl några år senare (1829) utan
nytt specimen adjunkt under Bolmeer, men vi torde ej
misstaga oss deri, att lösningen af den orientaliska
befordringsfrågan efter Norberg väsentligt påverkat Tullbergs utveckling.
Nu sökte emellertid Tullberg »mindre literär ära än
literärt gagn» med sin skriftställarverksamhet och utgaf 1825 en
»Hebraisk Ordbok för skolor och gymnasier», en synnerligen
ful typografisk produkt, men framför allt afskräckande derför,
att författaren å titelbladet kallade sig dosent. Året derpå
tryckte han sin »Hebräisk språklära», den enda af hans
språkläror som varit använd vid skolorna. Han kritiserar
här sjelfve Norberg rätt skarpt och uppställer ett
deklina-tions- och konjugationssystem efter sin komparativa princip,
med stadig hänsyn till slägtspråken. Andra upplagan af denna
språklära utgaf han 1835, ytterligare beklagande att hans
åsigter ej följdes af språklärarna, hvilka derför också »sakna
öfverensstämmelse med hvarandra». »Den ene råkar på en
stötesten, den andre på en annan; rätta stråten se de icke,
och kunna icke se den; ty der är intet ljus, som lyser
dem under vandringen genom de mörka gångar.» -
»Hebräisk Läsbok» utgaf han 1834 (nya upplagor 1841 och
1866), innehållande de femtio första af Davids psalmer, med
ordagran öfversättning och gramatiska noter. Den
vidunderliga svenskan i den ordrätta återgifningen af det hebreiska
originalets satser gaf skolynglingarne mången munter stund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
