Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Dödsrunor - Carl Vilhelm August Strandberg (Talis Qualis)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
431
Carl Vilhelm August Strandberg.
(Talis Qualis).
1877.
»Underst bittida en morgon ilade ett spann glänsande
fullblodshästar framåt Jakobs torg, svängde in på Stora Trädgårdsgatan och
stadnade utanför det vackra hus, hvaruti finnes Dagbladets tryckeri.
I vagnen satt en strålande skön flicka, klädd i bjärtaste purpur . . .
hon hoppade ur vagnen och ilade in på gården, men hejdades
plötsligt af en flicka, klädd i snöhvitt skir.»
- »Skönt», utbrast den purpurklädda, »att jag träffade dig,
Polymnia . . . Här i huset bor en man, en sällsam man, som aldrig
brytt sig om mig . . . jag vill träffa honom ...»
- »Jag vet hvilken du menar, stolta Fortuna, men jag kan
omöjligen uppfylla din önskan, ty han är min vän. Han tillhör mig.»
- »Hvad? . . . Jag kan gifva mina gunstlingar allt hvad de
önska . . . embeten, stjernor och kraschaner, doktorshattar . . . Hvad kan
du gifva, stackars Polymnia . . . För mig genast till din vän!»
- »Omöjligt, Fortuna, gif du som hittills dina gåfvor åt
stackare, de kunna ej hjelpa sig utan dig; min ädle vän behöfver dig
icke, han har sig sjelf och mig.»
»Derpå sväfvade Polymnia in i huset in på gården en trappa
upp och försvann inom en dörr.»
»Fortuna sprang efter . . . »Öppna, det är jag, Fortuna, lyckans
gudinna, som vill kyssa dig! Dyrka mig, så skall jag gifva dig guld
och gröna skogar, du skall få bli en af de aderton och
nordstjerne-riddare samt Förste Teater-direktör!»
»Slutligen hördes en stark röst innanför: Bort, Fortuna, jag
föraktar dig.»
»Fortuna blef ytterst vred, sprang ned, kastade sig i sin vagn,
for bort och klagade bittert: ingen bryr sig så litet om lyckan som
Talis Qualis.»
»Sålunda drömde härom natten
Norna Gest.»
Så lydde den text, som senast ledsagade Carl Vilhelm
August Strandbergs bild i en svensk illustrerad tidskrift.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
