Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Dödsrunor - Lars Billström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
450 Dödsrunor.
kände, redliga »dannemanna-sinne» icke väckte bondens
vanliga misstro mot herremannen såsom den der endast vill
»lura bönder». Men Rom bygdes icke på en dag. 1853 års
riksdag med sitt konstitutionel öfvergrepp mot
bondeståndet i fråga om rubbning af de ständiga utskottens
befogenhet till förmån för »bränvinsutskottet», för att bättre kunna
vrida husbehofsbränningen ur bondens hand, vållade icke
ringa kyla i vänskapen med det »liberala» ståndet, men väckte
äfven bondeståndets ledare till insigt, hur »den icke
privilegierade jorden» skulle få revanche. Riksdagen 1856-58 med
dess nödvändiga löneförhöjningar satte utskotts-vänskapen på
ett hårdt prof; 1859-60 var borgarståndet utvidgadt från
ett stånds till alla stadsboars representant, och Billström,
hade nu både Lars Hierta och August Blanche vid sin sida.
Den tysta kraften hade gjort sitt, nu kom turen till de lysande
talarna. 1860 års riksdag slöt med borgare- och
bondeståndens gemensamma, enhälliga petition till regeringen om
utarbetande af ett från stånd och klasser frigjordt
representationsförslag. »Hela Sverige» var liberalt. Detta var Billströms sista
ståndsriksdag.
Vi veta, att det i januari 1863 framlagda
representationsförslaget antogs 1865 i dec. och att de båda kamrarna första
gången möttes till riksdag 1867 den 15 januari. Malmöhus
läns landsting, som bland sina ledamöter räknade Billström,
sedan 1855 borgmästare i Lund, egde i honom en af sina
representanter i Första kammaren, men denna kammare hade
ej i Billström en af sina verksammaste ledamöter. Dertill
hade år, arbete och ohelsa för mycket nedtryckt hans krafter.
Dock stod han ännu någon gång skarp i debatten, t. ex. då
det gälde att förekomma anslag af arvoden åt talmannen -
hvilket han ansåg oförenligt med den nya
riksdagsordningens anda - eller då han, den gamle deltagaren i läsningen
af de »sakregister», som af regeringen föreläggas
konstitutionsutskotten, med värma försvarade det berättigade i utskottets
anmärkningar 1868. Då var han icke sjelf i tillfälle att, som
t. ex. 1851, yttra sig, huruvida han funnit »rådgifvarnes
egenskap af statsmän bevisad ex actis», men han tillät sig i
stället erinra, att den allmänna rättegångsordningen vore för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
