Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Dödsrunor - Johan Henrik Holmqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
454 Dödsrunor.
Nu ändtligen hade Holmqvist fast ställning inom stift
och kyrka, men detta hade han redan länge egt inom det
schartuanska partiet, hvilket äfven ådagalades vid
biskopsvalet 1856, då Holmqvist i röster kom de tre föreslagne
närmast. Och ehuru den utnämde biskopen ingalunda var
främmande för den schartauanska riktningen inom kristendomen,
blef det icke han, utan Holmqvist, som vann erkännande som
schartauanernas främste.
Vid prestmötet i Göteborg 1859 predikade, enligt
biskopens uppdrag, kyrkoherden Holmqvist den tredje
prestmötes-dagen. Denna predikan är det enda som i tryck föreligger
af hans hand, men den är tillräcklig både som trosbekännelse
och som formprof. Förebilden är de schartauanska utkasten,
tryckta efter predikantens död: i öfver- och underafdelningar
stälda satser och satsutvecklingar, följda af koordinerade
satsleder, på samma sätt uppstälda. I. 1. 1). (I) m. fl.
beteckningar tjena att åskådliggöra anordningen. Slutligen kommer
»tillämpningen», helt kort, till åhörarnes tjenst liksom
koncentrerande ett extrakt ur de föregående sats-uppställningarna.
Aldra sist följer en >slutbön». Huru svårfattlig för en ovan
åhörare en dylik predikan än må vara, har den dock för den,
som vill egna ansträngd uppmärksamhet åt dess
genomläsning, ganska mycket innehåll. Detta är här en väl icke
djup-tänkt men ganska anspråksfull framställning af en mängd
dogmatiska satser, öfvergjutna af synnerlig torrhet och
hårdhet, genomskimrade af en föga dold glädje deröfver, att
fördömelse till sist skall drabba olika tänkande.
Men man skulle göra Holmqvist och hans anhängare en
grym orättvisa, om rnan icke här erinrade, att samma
apo-diktiska fordran på riktig tolkning af Kristi lära och samma
särskilda nöje i målningen af »hur Herren förgör sina
fiender», är ett drag som återfinnes i de flesta sekter inom både
vår och andra länders kristna kyrka. Detta förhållande är
ingen tillfällighet, det är en naturlig följd af den andeliga
missriktning, i hvilken prosten J. M. Almqvist såg orsaken
till att de kristna folken ännu äro så okristna. »Af
kristendomens sedliga lagstiftning gjordes en bok om trosstadgar,
mysterier och kyrkobruk, vid hvilken man fastade begreppet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
