Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Dödsrunor - Per Henrik Malmsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
492 Dödsrunor.
man äfven om Malmsten. Med ens var då den glade
sällskapsbrodern åter förvandlad till den lugne, säkre läkaren.
Men aftonsammankomsterna begynna, De kunna vara af
mångartad natur. Är det Svenska läkaresällskapets afton, icke
saknas gerna Malmsten. »Svenska läkaresällskapets
sammankomster äro våra torgdagar», har Malmsten sagt, »på hvilka
vi (läkare) med hvarandra utbyta frukterna af våra
forskningar och våra rön . . . Svenska läkaresällskapet är den
valplats, der vi kamrater bryta lans med hvarandra för
vetenskapens och konstens segrar». Och Malmsten var en väldig,
en ärlig kämpe på den arenan, ty likaväl som han angrep
fel, likaväl erkände han fel, och aldrig blef han dens ovän,
som om ett sådant öfverbevisat honom. Grymt kunde han
slå med häftiga och obetänkta ord, men när hettan gått öfver
var aldrig agget qvar.
Väl är det sent nu, när dusten slutat, men alldeles icke
för sent för Malmsten att deltaga i sällskapslifvet. Dörrarne
öppnas till en rikt belyst våning, professorn inträder med
sitt gröna band utanpå fracken och sina krachaner på
bröstet - »läkarens konst upphöjer honom», säger Syrach, »och
gör honom stor när furstar och herrar». Det bugas till höger
och venster, professorn skrider fram ... »en ära för huset»,
en glädje för gästerna. Ty han är vid sitt bästa lynne. Han
skämtar med flickorna och skräder ej ord med herrarne. Icke
vet man alltid hvem han ser på, men nog märkes det hvem
han menar, och det är icke allom gifvet att kunna ge svar
på tal. Men just som förlägenheten är som värst, ger
professorn till ett så lustigt skratt, att det icke är möjligt att
se förnärmad ut längre - och så tittar en sådan äkta
tjuf-pojke fram ur hans öga; det är alldeles omöjligt att icke
skratta med. Så friskar han upp sig en stund bland
ungdomen, eller disputerar med äldre herrar eller slår sig ned
vid den »bonade verld, der till och med damerna tiga», som
Tegnér säger. Men inom kort är professorn försvunnen.
Lampan i hans arbetsrum belyser hans studier ännu någon
timma, innan hvilans tid är inne. Så har dagen börjat, före
utfärden till lasarettet, så får den ock sluta. Men hur ofta
stores icke så mångas läkare äfven under den korta tid, han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
