Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Dödsrunor - Per Henrik Malmsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
494 Dödsrunor.
verk och sjukvårdsanstalter i England, Frankrike och
Tyskland. Mikroskopiska studier voro då något helt nytt för
läkaren, som dittills ofta i »läkareblicken» sökt det stöd, som
af den rationela medicinen nu förlades till mikroskopiska
undersökningar. Med sådana nyheter kom Malmsten
tillbaka till sitt kära lasarett i Stockholm, der han från sitt
trettioandra år till sitt sextiosjette verkade som läkare och
klinisk lärare.
Det var den l oktober 1843 Malmsten som t. f. adjunkt
vid Karolinska institutet höll sin första kliniska föreläsning
på Serafimerlasarettet. Han blef efter hand ordinarie adjunkt
(1847), e. o. professor (1850), ordinarie professor och
öfverläkare (1860). Den l oktober 1873 firades högtidligt hans
»tretioåriga krig» mot menskliga lidandet, hans tretioåriga
nitfulla verksamhet som den svenska läkarebildningens
främste målsman. Det var en fest, hvars minne ännu lefver. Af
de ord, som då fäldes, ha vi här anfört ett och annat,
särskildt ur skaldens helsning, hvars slutord lydde:
>I dag din lärostol igen
Står ny vigd, hur han grönskar än!
Och sådan han en gång skall stå
Som minnesvård också.’»
Per Henrik Malmsten hade ovanliga gåfvor. Skarpsinne
inom eget studieområde, lefvande intresse inom många andra,
ett varmt hjerta och ett oaflåtligt begär att gagna voro hos
honom parade med ett sjelfsvåld i ton och sätt, som ofta
föreföll stötande; det var dock endast en något ohyflad
rättframhet, som så gaf sig luft, och Malmsten hade hvar han
kom privilegium på att få vara sitt eget jag, utan att
behöfva offra sina egenheter på det altare, som tiden rest åt
det mäktiga »Comme il faut».
Malmsten var ledamot af Vetenskapsakademien, var i
sju år en af Stockholms stadsfullmäktige, i åtta år »H. M.
Konungens Läkare». Han hade ifrigt deltagit i striderna för
Karolinska institutets utveckling till likställighet med
universitetens medicinska fakulteter, lifligt verkat för Stockholms
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
