Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Dödsrunor - Léon Gambetta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
508 Dödsrunor.
Gambetta. Ännu vid sonens bortgång lefde den burgne
köpman, som i staden Cahors dref rörelse, då hans son Leon
Michel Gambetta der föddes den 30 okt. 1838. En
olyckshändelse gjorde gossen enögd i hans åttonde år, men detta
hindrade icke läslusten. Att gossen borde få en högre
bildning, än hvad affärslifvet kräfde, var från början faderns plan.
Så genomgick Leon sin hemstads »séminaire» och »lycée»,
hvarefter han i Paris begynte juridiska studier. Bland de
äldre kamraterna i École de droit lefde ännu minnet af
de-cernberdagarne 1851, då några af eleverna blefvo skjutna på
hemväg från auditoriet. Och Gambetta var, som han sjelf
sagt, republikan af tradition, af familj, af race. Nu blef han
det derjemte af öfvertygelse; med gränslöst hat betraktade
han brottet af 2 december, då republikens president med våld
tog makten och af en »omyndig», ofri folkomröstning lät
godkänna sitt öfvergrepp - under det särskilda extra domstolar,
dem han sjelf sammansatt, dömde republikaner till
deportation och landsförvisning. Domare, armé, »suffrage universel»
hade han underlagt sig, och den officiella kandidaturen
tillförsäkrade honom skenet af en konstitutionel monark, hvars
vilja var landets. När »de fem» begynte sin opposition i
lagstiftande kåren, var Gambetta på åhörareläktaren, och hans
sydländska glöd gaf sig stundom luft i häftiga afbrott eller
utrop, midt under en ministers prydliga tal, så att
presidenten måste hota att utrymma läktaren,
Men i »quartier latin» kunde Gambetta fritt yttra sig,
han sparade ej heller på orden i kamraternas krets. Ännu
mindre sparade han mödan vid studierna. Och han hörde
till de förmögna studenterna, ty han hade 300 francs i
månaden hemifrån! 1859 slöt han den juridiska kursen och blef
inskrifven som advokat, men fortsatte oförtrutet sina
humanistiska studier. Demostenes1 tal - på originalspråket -
älskade han att ur minnet återgifva, för konsten hyste han
varmt intresse, historien var honom ett hufvudstudium.
Enligt bruket tog den unge advokaten anställning hos
en känd sakförare, först hos Maitre Lachaud, sedan hos
Cré-mieux, hvars åsigter bättre stämde öfverens med Gambettas.
.De rent civila målen intresserade honom icke mycket, hellre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
