Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Dödsrunor - Léon Gambetta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Leon Gambetta, 515
andra, mellan 13 oktober och 25 november: om
befordringssätt, om bildande af reservarméer, ordnande af lokalförsvar,
bortförande af lifsmedel från de hotade departementen,
organisation af folkkrig, förstöring af kommunikationer, inkallande
under fanorna af alla män från 21 till 40 år, påbud om
uppställande af ett fullt bemannadt och rustadt batteri för hvarje
100,000-tal invånare i hvarje departement, upprättandet af
elfva stora befästade truppläger, hvarje för 60,000 man, -
och dekreten blefvo utförda. För Gambetta var ingenting för
dyrt, ingenting för svårt, när det gälde att befria Frankrike
från invasionen på det enda sätt, som nu mera var tänkbart:
uthållighet i ansträngningar, hvarigenom den tyska härens
fullt öfvade beståndsdelar förbrukades och dess antal
försvagades i samma mån som den franska växte i öfning och
antal. Tyskland vore fattigare än Frankrike och skulle snarare
utarmas, Tysklands här var långt ifrån hemlandet, led redan
före årsskiftet känbar brist på både infanteri och officerare,
och de tusentals lif, hvilka hvarje seger kostade tyskarne, voro
en seger för de besegrade. »Det gifves intet folk i Europa»,
sade Gambetta inför undersökningskommissionen 1871, »som
icke haft fienden på sin mark, haft honom länge der och dock
fördrifvit honom. Genom hvilken kraft? Genom snillets?
De militäriska kombinationerna? Visst icke. Men väl genom
mod, genom hårdnackad, uthållig kamp. Så har det gått
österrikare, ryssar, spaniorer, engelsmän. Men vi, vi hafva velat
befria oss plötsligt, på fyrtio dagar, till bestämd termin,
alldeles som gälde det en vexelaffär.»
En sanning är det, att otålighet väsentligt skadade de
franska försvarsåtgärderna, först Gambettas egen, då han
har-cellerade generalerna, sedan och värst den allmänna
opinionens. När de fyrtio dagarnes frist var utlupen var det som
hade tron på slutlig framgång och lust till fortsatta
uppoffringar försvunnit. Den krigslystnad, som lifvade nationen,
den prestige, som troddes ligga i »republikens härar»,
försvunno mer och mer från medlet af december, och när i
slutet af januari Paris kapitulerat samt vid sitt fall fastkedjat
Frankrikes, var ett fortsatt krig icke längre den allmänna
röstens fordran, om det ock i södra Frankrikes stora städer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
