Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Dödsrunor - Léon Gambetta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
522 Dödsrunor.
rien vi instämma medlemmarne af
nationalförsvarsregeringen. Hon skall fälla det utslag, hvars element vi här velat
förbereda.»
Men medan kommissionen fråssade i motståndarnes
förolyckade sträfvan; märkte den ej att landet vid hvarje nytt
val allt starkare stälde sig på Gambettas sida mot assemblén,
hvars ena parti sökte återupprätta den legitima monarkien,
under det ett annat öfverspann Frankrike med ett nät af
imperialistisk propaganda. Gambetta »reste i politik». Tal,
som det i Bordeaux, strödde han i rik vexling omkring sig,
bland borgare och bönder, i norr och söder. Han hade i
november 1871 grundlagt en stor tidning, »La République
Fran-Qaise», i hvars redaktion ingingo hans gamla vänner -
sådana som man sett bland prefekterna af 4 september och
bland diktatorns sekreterare i Bordeaux. Den för landets
framtid fruktbara republiken var målet för hans propaganda.
Klerikalerna, legitimisterna, »Comité de FAppel au Peuple»
(sorn spridde kejsarprinsens fotografiporträtt i millioner
exemplar) hade andra hufvudsyften. »Le gros bon sens» begynte
taga sitt parti.
III.
»Den klokaste skall ega Frankrike», hade Thiers sagt i
Bordeaux för att egga hvarje parti att visa sig klokast. Men
länge dröjde det icke, innan han funnit republikens parti
hafva de bästa Utsigterna, och när han i ett »budskap» vid
öppnandet af nationalförsamlingens höstsession 1872 uttalat
detta, begynte de kombinationer, som efter ett halft år
beröfvade honom majoritetens stöd - just som han fullbordat
Frankrikes befrielse från tysk occupation. Under Mae-Mahons
presidentskap och en minister, hvars ena hälft var fullt
delaktig i planerna för den »legitime konungens» återkallande
till sina fäders tron, trodde sig den suveräna församlingen
gå en förhoppningsfull framtid till mötes, trots alla
Gambettas ord om hennes oförmåga att grundlägga en monarki.
Men den koaliserade högern hade förgätit att taga den blif-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
