Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Dödsrunor - Olof Immanuel Fåhræus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Olof Immanuel Fdhrceus. 643
dag under de följande fyrtiofem åren, med få afbrott, gått
sakta framåt.
Den minnesvärda riksdagen 1840 tog sin början under
stora förväntningar å de liberalas sida, ytterligare bekräftade
genom deras seger vid valet af riddarhusets »bänkmän»,
hvarigenom deras öfvervigt i utskotten (hvilkas valmän
bänkmännen utsago) för hela riksdagen betryggades. Den gamla
konseljen vek undan, med undantag af utrikes-statsministern
Stierneld, hvars förbindelser med den oppositionela
»koalitionen» antogos skola leda till kompromiss mellan det nyas
och det gamlas förkämpar i konselj och på riddarhus. En
del af kompromissen vann ock framgång: Carl Johan ingick
på att bifalla sina rådgifvares afskedsansökan, ja till och med
att sjelf föranleda den gamle Rosenblads; han ingick på att
sanktionera riksdagens beslut om konseljens ombildning, så
att statsråden, utom tre »konsultativa», blefve chefer för hvar
sitt regeringsdepartement. Men så långt, som till utseende
af nya rådgifvare i kompromiss med »koalitionen», kunde
icke ens hotet om vägran att erkänna kabinettskassans skuld
drifva den gamle kungen, till hvars »hemseder» dessutom
åtskilligt hörde, som ej rätt väl lät förena sig med de nya
formerna, om ej stor personlig tillgifvenhet täckte bristerna.
Under ett helt år fortgingo kombinationer och experiment
för att konsolidera och komplettera Carl Johans första
de-partemental-konselj, men en af de förste, till hvilka Stierneld
och den på hans råd till Justitiestatsminister kallade
general-tulldirektören Arvid Posse vände sig, var tulldistriktchefen
Fåhraeus, som redan 1838 anmodats att som statssekreterare
för finansärenden efterträda Skogman, men då afböjt anbudet.
Nu åtog han sig, under vissa förutsättningar, att som chef
för finansdepartementet ingå i statsrådet. Den 28 mars 1840
utnämd till statsråd, hade han dock dessförinnan, för att
möjliggöra en sedan utéblifven statsrådsutnämning, gått in på
att öfvertaga civildepartementet, och fick i sådan egenskap
uppdrag att utarbeta den stadga om regeringsärendenas
fördelning mellan statsdepartementen, hvilken borde utfärdas
samtidigt med den kungliga sanktionen å
grundlagsförändringen. Just som förhandlingarne mellan de redan utnämde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
