Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Dödsrunor - André Oscar Wallenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Homers sånger till svenska. Han var då lektor i Linköping,
blef sedan östgötastiftets biskop, gift med en professorsdotter
från Lund, Anna Barfoth. Deras tredje son var André Oscar,
född 1816 den 19 november.
Linköpings skola och gymnasium togo naturligtvis
biskopssonen om hand, men de fingo ej införa honom på »den lärda
vägen». Lusten för sjömanslifvet drog femtonåringen till
annan framtidsbana. Under svenska och nordamerikanska
flaggorna lärde han yrkets praktik, i Karlskrona tog han
sjöofficersexamen och utnämdes 1837 till sekundlöjtnant i K.
M:ts flotta. Men derför öfvergaf han icke kofferditjenst och
sjölif. Redan samma år var han åter i Amerika, der han fick
bevittna en väldig bankkris. Der väcktes hans uppmärksamhet
på kreditväsendet. Han såg i de fallna amerikanska
bankerna hur banker icke borde vara inrättade, och när han kom
tillbaka till Sverige, tyckte han sig inhemta samma lärdom
af sjelfva riksens ständers bank. Sjelf begynte han redan
tidigt att i ganska liten skala privatisera som bankman: han
upptog som lån sina vänners små obegagnade kapital och
använde dem till produktiva företag. Inga papperssäkerheter
erbjödos, endast förtroende; den som ej hyste sådant, fick ej
skörda fördelarne af att sätta in sin kassa i Wallenbergs.
1840 deltog Wallenberg som förste styrman i den
sorgligt ryktbara expeditionen med briggen Oscar, under kapten
Oxehufvuds befäl, afsedd att vara en praktisk sjökrigsskola.
Men hans blick för ekonomiskt underlag upptäckte snart att
sådant här saknades, hvarför han lemnade fartyget i
Lissabon. Han begaf sig derifrån till Frankrike och studerade
juridik i Grenoble; efter ett års vistelse i Louis Philippes och
Guizots konungarike återvände han till Sverige.
En faderlig vän, filosofie doktorn och majoren grefve
Spens, som vid flera riksdagar spelat en framstående roll
bland riddarhusets liberala ledamöter, hade redan före den
Oxehufvudska resan väckt Wallenbergs håg och intresse
för den fosterländska politiken, och hans maning till den
unge, att en gång bli riksdagsman, föll i god jord.
Emellertid fortgingo sjöfärderna, inom och utom svenskt område,
ännu några år. En seglationstid förde Wallenberg ångbåt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
