- Project Runeberg -  Skrifter / 1. Vittra skrifter. I. Berättelser och skisser /
6

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det underbara anletet (c. 1860)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

6

BERÄTTELSER OCH SKISSER

ledsen! Ser du icke, att jag är fri, så fri som skyn
där uppe över skogen? Att du är ledsen, det undrar
ingen över. Du är ju instängd inom denna trädgård,
lik en fångad fågel. Så är icke jag. Genom trädgården
går jag blott såsom på besök; jag har ej här min källa,
lika litet som min grav. Mig stänger ingen inne, och
skulle någon försöka, då är jag mäktig att spränga
fördämningen. Jag ilar fritt över klippan och över ängen,
jag växer till en flod, där svanor simma och fartyg gunga.
Jag ser mig vida om i världen, och när jag blir trött att
färdas, då vaggas jag till ro i oceanens sköte. Detta
är min bestämmelse, och emedan jag följer den, är jag
glad och lycklig.»

Så talade bäcken, och hans ord förklingade med den
flyende vågen. Bölja jagade bölja i glättig dans, men
pilten satt ännu kvar på stranden med huvudet lutat
mot sin hand. Han hade hört talas om ordet
bestämmelse. Det var ett ord som aldrig nämnts av
mamma. Och kanske det ordet icke heller anginge honom?
Jo, det måste angå honom; ty då han hörde det
uttalas, var det någonting inom honom som dallrade såsom
en sträng darrar under konstnärens stråke. Min
bestämmelse — tänkte pilten — vad är detta? Jag vet
det icke. Men jag vet, att det angår mig. Han ville
fråga bäcken, men svaret upplöste sig i ett
hemlighetsfullt sorl, vars betydelse han ej förstod. Just nu gick
månen upp vid slottets östra torn. Han kastade åter
sina silverskatter ner i bäckens sköte, och vågen
darrade och skimrade, och ur skimret uppstego små älvor,
som dansade på vattnet. Piltens öga följde länge dessa
älskliga gestalter, tills de åter upplöste sig i dunkla
bilder. Då kom sömnen och tillslöt hans ögonlock.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 1 19:47:49 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/1/0026.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free