Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det underbara anletet (c. 1860)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET UNDERBARA ANLETET
7
Huru länge han sov, vet jag icke; men det han drömde,
det vet jag, och vad han drömde, det vet jag också,
ty han har sagt mig det i förtroende. Jag vill försöka
att berätta hans dröm, så som jag minnes den.
Han tyckte sig plötsligen ställd vid ingången till ett
strålande palats. Någonting skönare hade han aldrig
sett, och hans faders slott var i jämförelse med detta
en eländig koja. Han steg in i palatset. Han
genomvandrade sal efter sal, den ena skönare än den andra.
På avstånd förnams bruset av en musik, så ljuv, att
knappt ett mänskligt instrument kunde frambringa en
sådan. Tonerna lockade honom, hans steg drogos med
oemotståndlig makt mot det håll, varifrån de kommo.
Plötsligen befann han sig i en stor sal. Pelarna i
denna sal voro icke såsom i de föregående av marmor
eller elfenben, och kapitälernas lövverk voro icke av
guld såsom i de förra, nej, pelarna tycktes här vara
byggda av idel planeter, krönta av solar, och valvet,
som de uppburo, skimrade än i blått såsom himmelens
azur, än i rosenrött såsom morgonrodnaden. Salen
var fylld av människor, hjältar med blänkande harnesk
och svajande hjälmbuskar. Allas blickar voro riktade
framåt mot salens fond. Där reste sig en tron, en
kunglig tron, och över den välvde sig såsom
tronhimmel den sjufärgade bågen. På tronen satt en man.
Att han var en konung, kunde man veta utan att hava
sett tronen, på vilken han satt, ty hela hans gestalt
vittnade om konungen. En sådan man hade vår hjälte
aldrig skådat, och det förekom honom nästan som
måste en människa dö, när hon skådat ett sådant anlete.
Och likväl dog han icke. Kanske var det därföre, att
han i det underbara, konungsliga anletet upptäckte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
