- Project Runeberg -  Skrifter / 1. Vittra skrifter. I. Berättelser och skisser /
16

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det underbara anletet (c. 1860)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

16

BERÄTTELSER OCH SKISSER

mer. Det förvandlades plötsligt från silver till purpur,
från purpur till guld. Förundrad blickade han upp
mot himmelen. Månen hade fått solens färg och
solens glans. Drömmarens öga bländades, han vaknade.
Morgonsolen hälsade honom genom fönstret. Han
steg upp. Klockorna i närmaste kyrka började ringa
till gudstjänst. Den unge mannen visste icke rätt
vårföre, men det låg i dag i deras ljud något sådant,
som man tycker sig hava hört förr i någon sällare tid
än den närvarande. Han följde deras maning och
trädde in i templet. Dit strömmade högtidsklädda
skaror av män, kvinnor och barn. Orgeln spelade
och gudstjänsten begynte. Det låg något underbart i
dessa toner — det kunde man höra, och det var en
härlig predikan, det måste man medgiva. Vår
kyrko-gångare hörde både det ena och det andra, men vad
han såg, det var endast ett: målningen där framme på
altartavlan. Det var en vacker tavla, ty den var gjord
av mästarhand. — Ser jag rätt, så är det Kristus och
Thomas. Ja, det måste vara så, ty underskriften lyder:
’Efter du såg mig, Thoma, tror du; salige äro de
som icke se och dock tro.’ Så säger Kristus, och
Thomas svarar: ’Min Herre och min Qudl’ Det är i
sanning en vacker tavla. — Den unge mannens öga såg
ingenting mer än denna tavla. Kristusbilden, det var
den, som fängslade hans blick. Vilken skön bild, vilken
gudomlig bild! Skön och gudomlig? Ja, visserligen,
och dock, när han betraktade huvudet, bar det märken
av inslagna törnen, händerna voro genomstungna,
fotterna genomstungna, och sidan tycktes ännu blöda
såsom efter ett instunget spjut. I sanning en underlig
skönhet! Ansiktet är nu oavlåtet vänt mot den knä-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 1 19:47:49 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/1/0036.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free