Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det underbara anletet (c. 1860)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
BERÄTTELSER OCH SKISSER
bens läger. Den gamle sov en stilla, fridfull sömn.
När han vaknade, drogs hans mun till ett leende. »Jag
har drömt,» sade han, »en ljuv, en lycklig dröm. Du
har hört min barndoms dröm om det konungsliga
slottet. I samma slott befann jag mig även nu.
Himmelska toner ledde även denna gång mina steg. Vid
min sida bar jag ett svärd, som jag fört i striden för
rätt och sanning. Jag gick nu att nedlägga det för
den mäktige konungens fötter. Den stora salen
öppnades för mig. Jag trädde fram till tronen med
klappande hjärta och nedlade mitt svärd, sägande:
’Konung, jag har segrat, mitt värv är fullbordat’....
Då slöt mig konungen i sina armar och sade: ’Ja, du
är min son, din plats är vid mitt hjärta.’ Vilka
underbara ord! Jag såg bävande upp. Mitt öga mötte
konungens ansikte. Det var — ja, mina ögon bedrogo
mig icke — det var min faders ansikte. Han lutade
sig fram över mig och tryckte en kyss på mina läppar.
Då såg jag i hans öppna öga min egen bild —
alls-våldige Gud — det un Id erbara anletet var
mitt eget.» — — —
Detta var den gamles sista ord. Jag lämnade
tankfull hans bädd, och från den stunden har jag aldrig
hört något vidare om det underbara anletet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
