- Project Runeberg -  Skrifter / 1. Vittra skrifter. I. Berättelser och skisser /
23

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Filosofen på Akropolis (c. 1860)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FILOSOFEN PÅ AKROPOLIS

23

den annalkande upplösningen. Det var därföre som
hans öga tårades, då han tänkte på det förflutna, så
rikt på ärofulla minnen, på stora, plastiska gestalter,
till vilka åskådaren helt omedvetet måste känna sig
dragen just för deras skönhets skull. Ty för hellenen
var det sköna huvudsaken, det harmoniska var
grunddraget i hans inre, såväl som i hans yttre värld. Det
var förbi nu, det kände Aristokles, och hans hjärta
krympte därvid tillsammans som för stynget av Foibos
Apollons pil.

Och dock önskade han icke den gamla tiden tillbaka.
Vårföre? Han visste det knappt själv, men det förekom
honom, som den, vilken vaknar ur en angenäm dröm
till en alldaglig verklighet. Det vore visst angenämare
att åter inslumra och drömma den behagliga drömmen
på nytt, men utan tvivel är det nyttigare att gripa sig an
med verkligheten, ty det är dock ifrån den jag skall få
fram sanningen.

Hellas’ föregående liv hade varit en dröm. Hon
hade, slumrande på bädden av leende dalar och ur
Arkipelagens famn uppdykande öar, kring vilka havets
blåbeslöjade mör, Okeanos’ döttrar, sjöngo sin
vaggsång, i sin rika fantasi lekt med sköna, överjordiskt och
dock så mänskligt sköna, bilder av gudar och heroer,
vid vilkas blomsterhöljda altaren hon så gärna
knäböjde. Det var så ljuvt att famna och kyssa dessa
gudabilder, konstens mästerverk, i vilkas iristomma
ögon drömmen ingöt ett liv som icke fanns, och i vilkas
ådror brusade ett drömt blod, tillräckligt varmt att
uppvärma der. sköna drömmerskans bröst. — Men
drömmen var nu förbi. Sömnens slöja var undanryckt
Hellas’ öga. Vem hade gjort det? Filosoferna. De

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 1 19:47:49 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/1/0043.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free