Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Filosofen på Akropolis (c. 1860)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
BERÄTTELSER OCH SKISSER
barndoms lekkamrat, var honom kär, mycket kär, men
olika själsriktningar hade numera upprest en skiljemur
mellan bägges hjärtan. Karmides ävlades att plocka
livets rosiga frukter, allteftersom de erbjödos honom,
utan att det bekymrade honom, om en mask till
äventyrs frätte deras inre. Aristokles föraktade just icke
livets goda, men han ville äga något, som alltigenom
vore gott och vars njutning icke lämnade den sorgliga
resten av en maskstungen kärna.
Karmides’ gestalt var borta. Aristokles lät sin blick
sväva omkring den nejd, som utbredde sig under hans
fotter. Där låg han, den av gudarna älskade staden,
som inom sina murar dolde så mycket skönt och dock
så mycket tomt, så många glada anleten och dock så
många fridlösa hjärtan. Den tid, som nu var inne,
var en tid av strid och upplösning. Det gamla, hittills
bestående, hade kommit i motsägelse mot sig självt.
De olika elementerna, dittills förenade till ett
harmoniskt helt, ett sådant, som endast på Hellas’ jord kunde
uppstå, hade blivit upplösta och omblandade till ett
nytt kaos, över vilket den världsbildande anden ånyo
svävade liksom fordom vid tidens begynnelse. Kronos,
den urgamle, stod i begrepp att uppsluka ännu ett
bland sina barn, och detta var ju ändå hans hjärtebarn.
Hellas’ undergång var för handen; blott ännu en
kraftansträngning av andligt liv, en ansträngning som
genom sin egen titaniska storhet endast påskyndade den
förestående upplösningen. Anankä, den obevekliga,
hade så beslutat.
Det var ej utan, att den yngling, som nu från höjden
av Akropolis lät sin blick falla över Pallas Athenes stad,
även i sin själ erfor något av de tecken, som bebådade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
