Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Filosofen på Akropolis (c. 1860)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
BERÄTTELSER OCH SKISSER
sjönk åter hans panna mot den vita marmorn, och allt
blev stilla som förut.
Filippos vågade knappt andas. Men stillheten blev
långvarig. Filippos ville gå, men då han skulle sätta
foten på första trappsteget, stapplade han och
förorsakade därvid ett buller, som nödvändigt måste hava
väckt den gamles uppmärksamhet. Ynglingen såg sig
om. Filosofen satt kvar som förut och rörde ej en
muskel. Det förvånade Filippos. Han gick fram och
vidrörde sakta gubbens panna — ingen rörelse. Han
tilltalade honom — intet svar.
— Död! — utropade Filippos med fasa — den store
filosofen är död! Han upplyfte den gamles huvud:
ögats eld var slocknad — han var verkligen död.
Filippos lutade sakta det snövita huvudet tillbaka mot
balustraden, uppvecklade papyrusrullen och läste i dess
kant följande med darrande hand skrivna ord:
»Aristokles har för kärleken till visdom offrat allt,
vad han på jorden älskat, men han ångrar det icke.
Den kroppsliga skönheten är blott ett återsken av
förnuftets eviga harmoni. Aristokles har utfört sitt värv
på jorden. Han återvänder nu till den värld, där han
får skåda idéerna i deras ursprungliga skönhet och
sanning.»
— Sanning — upprepade Filippos, i det han sakta
lämnade Akropolis — sanning var alltså ditt mål,
du store filosof! Men att du var Aristokles, det visste
jag icke och icke heller, att Alkmenes älskade var
densamme, som världen ärar under namnet — den
store Platon!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
