Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Filosofen på Akropolis (c. 1860)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FILOSOFEN PÄ AKROPOLIS
33
fen, vars rykte spritt sig ända till gränsen av
barbarernas land, ännu levde — och hon nämnde mig
därvid ditt namn, filosof — så skulle jag gå till honom
och säga honom följande ord från den döende
Alk-mene:
»Alkmene har alltid i djupet av sitt hjärta förvarat
bilden av den, hon såsom jungfru älskade, av
Aristok-les. Det är sant, att hon hatade hans läror och ofta
bad till gudarna om hans förändring, och ofta, att
hon skulle kunna glömma honom, vars minne, närt
av hennes hjärta, måste misshaga dem — men alltid
fåfängt: Alkmene har icke kunnat glömma Aristokles.»
Filosofen slöt ynglingen till sitt bröst och tryckte en
kyss på hans läppar. Den kyssen var ägnad åt hans
ungdoms brud.
— Gå min son och lämna mig allena — tilläde
han — jag tackar dig för det du så väl uträttat din
farmoders uppdrag. — Filippos fick ännu en kyss på
sin panna; den fick han för sin egen skull.
Och ynglingen gick. Men nedkommen på
marmortrappan vände han sakta åter och, obemärkt av den
gamle, tog han plats bakom en pelare. Uttrycket i
filosofens ansikte hade varit så eget, han måste ännu
en gång betrakta detta vördnadsbjudande anlete.
Filosofen hade lutat sitt huvud mot balustraden.
Så satt han en lång, lång stund; den ena minuten
förgick efter den andra, och Filippos stod just i
begrepp att avlägsna sig, lika tyst som han kommit, då
den gamle sakta upplyfte sitt huvud, fattade
papyrusrullen, som han lagt bredvid sig, och började att skriva
på kanten av densamma. När detta fortfarit en stund,
3. — Wikner, Vittra skrifter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
