Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Filosofens morgondrömmar (1862)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FILOSOFENS MORGONDRÖMMAR
45
het nog. — Faren väl, min barndoms drömmar! Jag
måste skapa mig en ny värld.
Året 410 f. Kr. hade varit lyckligare för atenarna.
Alcibiades hade åter blivit deras anförare, och med
honom hade lyckan för en tid återvänt. Seger på
seger hade blivit vunnen över lacedemonierna; den
sista, vid Cyzicus, hade helt och hållet tillintetgjort
deras flotta. Alcibiades hade återkommit till Aten
och under folkets jubelrop hälsats såsom sitt
fäderneslands räddare. Glädjen var nu allmän i de
ärorika minnenas stad; folket strömmade omkring dess
gator, med högburna huvuden; här och där hörde
man livliga samtal, och ville man lyssna till deras
innehåll, så kunde man vara säker, att där talades
om segrar, som dels voro vunna och dels skulle
vinnas, ända tills lacedemonierna aldrig mer skulle
kunna resa sig från Atens övervälde.
Vid denna tid mot slutet av sommaren återfinna vi
två av våra vänner, Simmias och Aster, på väg till
Aristons villa. Skalden Simmias var nu tjugu år
gammal och hade, sedan vi sist träffade honom, utan
tvivel gjort stora framsteg inom diktens rike. Hans
vänner påstodo åtminstone, att han numera stod
diktartronen mycket nära.
Aster, som nu var aderton år, hade ännu kvar
sitt sköna anlete och sina strålande ögon. Han hade
dock antagit en något mera allvarlig uppsyn, vartill
han ansåg sig förbunden, alltifrån den dag, då han
förra året varsnade det första skäggfjunet, som
började beskugga hans läppar.
— Nå, Simmias — sade Aster, fortsättande ett nyss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
