Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Filosofens morgondrömmar (1862)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
BERÄTTELSER OCH SKISSER
avbrutet samtal — har du läst Aristokles’ sista poetiska
skapelse?
— »Eros och Psyche», menar du? Ja visst; vem
har icke läst den? Den nye skalden börjar ju bli
ett allmänt samtalsämne, och — men det gör
detsamma.
— Vad är ditt omdöme om Aristokles’
författarskap?
— Rätt fördelaktigt, det måste jag medgiva. »Eros
och Psyche» är i synnerhet ett mycket vackert poem,
dock — men nej, det gör detsamma.
— Säg ut.
— Jag fruktar att synas partisk emot Aristokles.
— Än sen då? Tror du någon skulle undra på
det, då han ju uppenbarligen gjort intrång i dina
rättigheter? För övrigt vet du ju, att jag för min
del är fullkomligt likgiltig för allt vad poesi och
poeter kallas.
— Rätt smickrande, vid Zevs! Så hör då. Jag
tror mig finna, att Aristokles’ poesi ej är riktigt
naturlig.
— Naturlig? Liksom om någon poesi vore
naturlig. Den gör ju allting förvänt. Den låter ju träden
sucka och böljorna sjunga och vinden tala och
vänder för övrigt upp och ned på hela världen.
Gudarna bevare oss för en sådan natur!
— Tig, Aster! Det där begriper du icke. Jag
menar, att Aristokles bestämt är ämnad för
någonting annat.
— Vad då?
— Statsman, till exempel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
