Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Filosofens morgondrömmar (1862)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
BERÄTTELSER OCH SKISSER
— Jag tycker mest om Aristokles.
Vid dessa ord knep Simmias sin vän så hårt i
armen, att denne höll på att skrika.
— Stilla, för himmelens skull! viskade Aristokles
nästan andlös.
I detta ögonblick kom Davus med vinet, och de
bägge vännerna funno rådligast att för ett par sekunder
lämna sin plats och låtsa om ingenting.
Simmias gjorde ett tecken åt slaven att avlägsna
sig, under det han med andra handen ifyllde bägaren.
Men där blev ingenting drucket och inga äventyr
berättade. De bägge vännerna återtogo sin lyssnande
ställning.
— Det vill jag ej påstå — så talade Alkmene —
tvärtom tror jag, att Simmias älskar mig mera än
Aristokles.
Nu var det Aristokles, som häftigt tryckte Simmias’
arm.
— Vårföre tror du det, Alkmene?
— Jag har svårt att säga dig det: ty du skall icke
begripa mig.
— Jaså, även du, Alkmene, kommer med den där
gamla utnötta frasen. Elaka flicka, tala du! Jag
begriper mer än du tror.
— Väl om så vore. Jag vill vara uppriktig.
Kommer du ihåg, Aster, den där vackra versen, som
Aristokles skrev till dig för ett år sedan?
— Vilken? Ty han skrev mer än en.
— Den om himmelen och stjärnorna.
— Ja visst, den minns jag nog.
— Och tror du, att Aristokles mente, vad han. sade,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
