Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Filosofens morgondrömmar (1862)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FILOSOFENS MORGONDRÖMMAR
55
när han önskade sig äga himmelens alla ögon blott för
att få se på dig?
— Ä nej, det var förmodligen sådana där vanliga
skaldegriller, som ingenting betyda.
— Men om jag säger dig, att Aristokles hade fullt
allvar med sina ord?
— Då måste han varit galen eller någonting ditåt.
— Nej, Aster, det var han icke; och dock mente
han vad han sade. Han fann dig skön och därföre
älskade han dig. Han önskade sig så många ögon som
himmelens stjärnor för att kunna rätt väl betrakta dig.
Nuväl, himmelen har ej beviljat honom denna bön;
han har ännu endast sina egna två ögon, och det kan
också vara nog. — Aster, använder han väl dessa till
att se på dig?
— Nej, vid Zevs, jag måste bekänna, att sådant
numera sker ganska sällan. Han har nog på senare
tider fått annat att se på.
— På mig, menar du. Ja, jag har längesedan märkt
detta. Både hans ögon och hans poesi ha sagt mig det.
— Och ändå påstår du, att han ej älskar dig?
— Han älskar mig, men på samma sätt som han
älskade dig.
— Nå, skulle det ej vara tillräckligt?
— Fråga dig själv, Aster. Vad var det, som
Aristokles hos dig älskade?
—- Du hade nyss deh artigheten att säga mig, att
det var min skönhet.
— Riktigt; men nu skall jag hava den oartigheten
säga dig, att han funnit mig skönare än dig och därföre
på mig överflyttat sin kärlek. Kan du draga slutsatsen
av detta, Aster?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
