Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Filosofens morgondrömmar (1862)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60
BERÄTTELSER OCH SKISSER
skalden, som fallit i hans händer, och vad han läste
var begynnelsen av den andra sången i hans Odyssé.
En stund därefter såg han upp; det låg en tår i
hans öga, och i den speglade sig morgonrodnaden.
»Men när hon syntes igen, den av tidiga morgonen
födda,
Rosenfingrade Eos» — —
upprepade han ur den sång, han nyss läst. — Ja, så
målar den verkliga skalden. Jag borde blygas, att jag
någonsin fattade poesiens plekter och sökte anslå din
lyra, du skaldernas gud! Foibos Apollon, förlåt mig!
Aristokles gick bort till sitt bibliotek och framdrog
ur dess gömmor en hel hop större och mindre
papyrusrullar. De voro tätt skrivna på alla sidor. Med dessa
begav han sig hastigt ut i försalen och nalkades
eldstaden.
Ett ögonblick senare flammade en livlig eld på
härden i Aristons sal. Lågorna frossade girigt av det
brännbara ämnet, och snart var alltsammans förtärt
— all den poesi, som flutit ur Aristokles’ penna.
Denne stod en stund med korslagda armar och
betraktade sitt verk. De sista gnistorna slocknade.
När Aristokles återvände till sitt rum, var solen i
sin uppgång.
— Foibos Apollon eller Helios eller vad du
näm-nes! sade ynglingen med blicken mot den uppgående
solen — jag har nu bragt dig mitt första, mitt käraste
offer. Min ungdoms morgondrömmar har du
förskingrat, och jag tackar dig därför. Men när du nu
såsom Helios uppgår ur den försvinnande nattens sköte,
så öppna då för mig blicken i en ny, en sannare värld!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
