Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Min moders testamente (1869)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MIN MODERS TESTAMENTE
65
Det jämförelsevis redigaste minne Adeimantos hade
av sin moder var minnet av den sista gång han såg
henne. Det var en kulen och regnig dag vid vinterns
början. På eldstaden flammade en munter eld, kring
vilken Adeimantos lekte, ridande på ett slags
käpphäst, menande sig föreställa en av de kring urelden
kretsande tio himlakroppar, om vilka hans fader nyss
förut hade talat. Diotime satt längst upp i rummet,
sömmande på en ny dräkt åt sin sexårige son. Detta
var egentligen den nyss utgångna slavinnans göromål,
men modren fann ett iätt begripligt nöje i att också
lägga sin hand vid arbetet. Diotime var blekare än
vanligt. Hon var nyligen uppstånden efter en längre
sjukdom. Nu, när hon var ensam med sin son, framtog
hon ur ett skrin en liten pergamentsrulle, ur vilken
hon en stund läste. Adeimantos kunde ännu mycket
väl erinra sig, huru hennes beslöjade blick började
skimra i klara tårar, och huru hon, sedan hon lagt
den lilla pergamentsrullen bredvid sig på bordet,
kallade gossen till sig för att passa den snart färdiga
klänningen. Just i detta ögonblick inträdde
Adeimantos’ far. Adeimantos kunde ännu minnas, huru
modren hastigt förde sin vita hand mot pergamentet
men drog henne tillbaka igen. Paralos, som
förmodligen märkte denna rörelse, tog skriften i sin hand,
läste dess början, bleknade och sade några brutna
ord, vilka Adeimantos ej mer kunde ihågkomma.
Sedan gick han häftigt några slag omkring eldstaden,
varvid Adeimantos tänkte, att han visst ville föreställa
planeten Pyroeis eller kanske Antikton; därpå kastade
han pergamentsrullen i elden och lämnade hastigt
rummet. Adeimantos såg, att modrens kinder än buro
5. — Wikner, Vittra skrifter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
